Allmän patologi

Ibland så är livet inte särskilt samarbetsvilligt. Skolterminer börjar obönhörligt. Deltentan på fredag ligger där den ligger. Man riskerar kross- och klämskador av tegelstenen till patologibok i famnen. Bra vänner och motion hjälper i största allmänhet. (Men semester hade varit party...)

Nästan färdigflyttad!

Korridoren övergiven till förmån för delad trea. Utrymme! Altan! Smultron i rabatten. Glada och nöjda katter som kan sova i skuggan under jasmin-busken.

Om festprisse och blivande student på SLU, Ultuna söker boende så kan jag rekommendera min förra korridor, A 91-98. Jag var för mycket tant för att trivas. Nu ser jag istället fram emot möjligheten att dricka morgonte iklädd morgonrock på altan med morgonsol.

FORL + Semlan

Feline Odontoclastic Resorption Lesions (FORL) hos katt. Hos min katt dessutom. Älskade vita pälsboll. Inte särskilt rolig diagnos att få som fattig student, då behandlingen ej täcks av försäkring.
Orsak till FORL är okänt men det är relativt vanligt på äldre katter. Tänderna bryts successivt ner och när pulpan blottas blir det mycket smärtsamt för katten. Det finns ingen behandling som stoppar sjukdomsförloppet. Det som görs är att angripna tänder tas bort. Semlan fick diagnosen i samband med ett vanligt besök för tandstensborttagning.
















Detta följdes av specialistbesök hos Ann Pettersson och operation där kronamputationer av totalt 5 tänder gjordes. Dreglande grogggy Semla kom hem. Munnen skulle sköljas med saltlösningen efter varje måltid. Inte populärt. Sen frid och fröjd trodde jag. Allt läkte fint. Utom där hörntanden i höger överkäke hade suttit. Stygnet släppte antagligen och såret luktade illa. Semlan satt och knep ihop den sidan av ansiktet. Ontont. Akutbesök. Smärtstillande och antibiotika. Nytt specialistbesök, ny operation. Men den här gången fick jag vara med och titta på. Tur i otur gjorde att inflammationen hade luckrat upp vävnaden kring resten av roten som satt kvar efter kronamputationen. Den kunde nu tas bort helt. Semlan hem igen. Men där här gången gick allting som det skulle. Och personalen har varit otroligt snälla. Gällande försäkring så verkar "Agria Plus Veterinärvård" ev. täcka även kostnader kopplade till FORL. Är inte helt säker men det verkar gälla förutsatt att katten har varit kontinuerligt försäkrad med samma försäkring sedan den varit yngre än 12 veckor. Om jag någonsin skaffar en kattunge så vet jag vilka villkor jag tänker leta efter när jag tecknar försäkringen. Jag betalade drygt lika mycket som man får från CSN på en månad för Semlans behandling och det var med ganska kraftig rabatt. Planerat återbesök i höst för att se om fler tänder är angripna. Men just nu mår kisse bra!

Året som gick

Plötslig så har mina första två terminer gått. Sommarlov. När jag loggar in på studentportalen är jag inte längre registrerad på någon kurs. Sista tentan är rättad (och den gick bra). Jag har hunnit få höstens schema. Allmän sjukdomslära för hela slanten.

Okej. Första året på veterinärprogrammet i Sverige kändes såhär för min del:

Introduktion till universitetsstudier 1 hp.
Den lättaste poängen på året. Information och skolan. Gruppdiskussion med en äldre student om ens funderingar kring utbildningen och det framtida yrket.

Grundkurs i anatomi 6 hp.
Som en intensivkurs i latin. Och här kom de första dissektionerna. Men upplägget var ganska snällt i början. Allra första gången fick vi en liten vit råtta. Vi fick känna och prata. Att skära med skalpellen var frivilligt. I turordning efter råttorna kom minkarna och till sist pälsrävarna (utan päls). I slutet av kursen fick vi titta på en hund. Som såg precis som min barndoms hund. Det kändes. Och det tar tid att vänja sig vid att vara på Asis. För min del mest lukten. För ja, döda djur luktar illa. Vissa mer än andra. Att jag har mina kirurgi-drömmar hjälper mig. Det är spännande att med egna ögon få se hur en kropp är uppbyggd.
Stressen, hur ska man hinna trycka in alla latinska termer? Men man kan faktiskt. Och orden kommer att komma igen. Och igen. Många gånger.

Biomedicinsk baskurs 20 hp.
Som jag tyckte verkade läskig. Jag är ingen större vän av kemi. I början av kursen sörjde jag att mina förkunskaper inte var vad de kunde vara. Kände mig en smula korkad när jag var tvungen att gå tillbaka till "Kemi A"-boken från gymnasiet för att reda ut vad egentligen som var skillnaden mellan ett pH-värde och ett pKa-värde. Mikroskopen dök upp. Underligt, av någon anledning hade jag innan jag kom in inte alls funderat över att mikroskopering ingick i utbildningen. Men jodå. Och man kan bli "åksjuk" av att titta på preparat i mikroskop. Jag blir. Men det blev till slut jullov. Så här ganska långt efteråt så känns kursen inte alls galet jobbigt. Hade man frågat mig i november eller december hade jag nog inte hållit med.

Organens struktur och funktion 33 hp.
Tackochlov uppdelad i mindre delkurser. Om den anatomiska grundkursen gick åt att lära sig hur organ ser ut i en hund och vad de heter så går den här kursen ut på att dels lära sig hur en del andra djur ser ut (t.ex. höna, nöt, svin, häst. när vi pratar mage och tarm), dels hur organen faktisk fungerar. Och mera mikroskopera. Fysiologi är skoj! Och det är peppande när man sitter och tentapluggar ute på en gräsmatta och råkar höra att fyrorna och femmorna verkar sitta och plugga ungefär samma saker.
Nu på våren kändes det lättare att vara på Asis. Äntligen fick vi se lite levande djur också! (Inte på Asis.) Att palpera (klämma på) kossor och försöka uppskatta andningsfrekvensen hos en killing är galet kul när man bara har hängt över böcker, mikroskop och dött material större delen av året.

Inte riktigt representativt...

Men just idag var schemat ganska soft. Räkneövningar på vätskebalans och sen resultatbearbetning för en tidigare övning. Sen solig eftermiddag på lika solig altan. Inte min egen altan utan min kompis. Och hennes låne-frallor. Trassel på rygg över mina ben.

VET. STUD. står det på en efterlängtad grön namnskylt

Jag är alltså en veterinärstudent. Innan jag kom in så letade jag efter bloggande veterinärstudenter och veterinärer. Det var skralt med fynd. Och jag som var så nyfiken på allt! De bloggar jag har hittat är skrivna av studenter i högre årskurser, dvs. den kliniska delen av utbildningen. Rolig läsning ja, men det dröjer ett antal år innan jag är där själv.