Senaste året har varit tungt. Mormor fick en stroke och drabbades av afasi. Pappa blev plötsligt dement. Mamma som fortfarande bryr sig för mycket. Och nu senast, älskade gammel-katten fick somna in. Felix, nästan 17 år gammal. Hypertyroidism, sekundär hypertrofisk kardiomyopati, nefrit och uremi*. Jag förstår varför han såg så trött och skruttig ut de sista veckorna. Bilden tagen sista dagen han var med.
Det är fortfarande vinter ute om än lite mindre vinter är för några månader sedan. Om det fanns bildbevis skulle jag knappt tro på att snön nådde upp till fönsterkanten.
Men det finns bra saker. Som den allra bästa flickvännen. Som att det finns bullar i frysen som hon har bakat. Som att pappa kände igen mig idag när jag till slut vågade mig till att ringa honom på hemmet. Att mormor blir glad när man skickar somriga vykort till henne.
* Hypertyriodism innebär att sköldkörteln av någon anledning är överaktiv. Hypertrofisk kardiomyopati innebär att väggarna i hjärtats vänstra halva är förtjockade och att vänster förmak är förstorat. Nefrit innebär inflammation i njurarna som i sin tur resulterar i uremi, urinförgiftning.
