Det blev hastigt sommarlov för drygt 3 veckor sedan. Även om en stor del av vårterminen har känts som en lååångsam väntan på lovet. Första veckan var jag helt ur fas med världen. Men nu är det bättre. Även om jag fortfarande snorar galet mycket efter den senaste veckans influensa/sommarförkylning.
I våras, precis innan Skara-veckan med klassen sådde jag duktigt gurk- och melonfrö. Av skojiga sorter. Gurkan, MINIATURE WHITE som skulle ge små, vita och äggliknande grukor. Melonen, SWEET GRANITE som utvecklats just för norden - en av de tidigaste nätmelonerna man kan odla.
Jag var borta en vecka. Det hade VÄXT - jag hade rangliga plantor när jag kom hem. De växte, jag vattnade. Planterade om. Sen kom som en digerdöd. Gurk- och melonplantorna strök med. Squashen som såddes samtidigt och planterades om samtidigt mådde finfint. Så jag sådde om. Nya fina gurk- och melonplantor. Inte rangliga den här gången. Växte, planterades om.
.... En viss kanin, som inom vissa kretsar går med smeknamnet Nin, tyckte att plantorna var goda...
En planta av varje sort överlevde. Dessa fick komma ut och bo inplastade på altanen. Den ena fick mörkgröna nya blad, den andra såg halvdöd ut.
Så en morgon. Hyllplanet de både plantorna stod på hade fallit ner under natten. Små plantor hade trillat ner, ur krukor, under krukor, under jord. Den där med mörkgröna blad gick av på diverse ställen. Den halvdöda såg om möjligt mer halvdöd ut. Så nu står de där. Hjälpligt nedstoppade i sina krukor igen. Men jag hyser inga förhoppningar längre, de vill dö och de anstränger sig för att lyckas. Det får nog bli någon vanlig simpel slanggurka från Plantagen som får bo den nya fina odlingstunneln på kolonilotten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar